den där elden jag hade i mina ögon kom första gången jag såg dig, och försvann dagen vi sa hejdå.
alla fejkade "forever and always" kommer aldrig hålla.
för distansförhållanden gör det aldrig. och inte heller vänskap.
vi båda vet att det inte kommer hålla i längden, och det gör mig trasig.

fortfarande så förstår jag inte hur 2 dagar kan förändra en människa så otroligt.
från att ha varit en tjej, ganska normal, tonårsrevolterare som bröt mot simpla lagar men med en insikt i livet med en helt vanlig blick, till att bli helt förändrad och ha värsta elden i blicken med andra ord - till att vara lycklig.
från att gå från himelskt lycklig till att bli helt tom, ingen känsla av att ha någonting att leva för, nu när du inte är här och kan dela den lyckan med mig.
den elden jag hade haft i 2 dagar var som totalt bortblåst.
och den jag blev efteråt är ingen jag varit tidigare, för den tjejen jag var inte innan hade inte kunskapen om att bli förälskad och tappa den personen 4000 mil från sitt hjärta.

i miss your smile, i miss whole you..