det är någon speciellt med den här tiden på året som alltid får mig att bli så sentimental. jag antar att det är att avslutningen ligger runt hörnet och istället för att se det som är bra ser jag bara det faktum att jag år för år alltid förlorar människor runt omkring mig. oavsett om det är vänner eller personer jag bara beundrar - jag förlorar alltid någon och det är en väldigt jobbig känsla. jag är väl medveten om att vi alla måste gå vidare och det är det som utvecklar oss men trots det tycker jag det är så himla tråkigt och sorgligt. helst skulle jag bara vilja behålla alla 09or det här året, men som en av de personerna jag mest beundrar sa;

"Framåt ska vi alla gå, ni har ett år kvar i vad som egentligen är friheten! Njut av det, för ni kommer bli fantastiska treor."

så ska jag lyda detta råd, för det är väl det man ska göra, lära av de bästa, ellerhur?
i höst påbörjar jag mitt sista år på gymnasiet och om ett år är det jag som tar studenten tillsammans med alla mina underbara klasskamrater som jag värdesätter så otroligt högt. innan det ska vi skapa ett år av minnesvärda saker och jag ljuger inte när jag säger att vi ska visa alla som tittar hur jävla bra vi är!

och till alla er underbara 09or som tar studenten om en och en halv vecka vill jag bara säga grattis, lycka till och tack! tack för just ni har varit där ni har varit de senaste två åren.

hur lycklig jag är att jag har alla mina underbara vänner i västerås!
det är det största valet i mitt liv som jag stolt kan säga att jag inte ångrar.
tror jag hade dött om jag stannat kvar här i lilla arboga 3 år till, iallafall inte mått så bra som jag gör idag.
hade stört mig på alla fula små människor som jag var tvungen att tillbringa ytterligare år med.
nej usch, hemska tanke!

så till alla er i västerås, es09, es10. jag älskar er.
ni har utvecklat mig till det bättre de senaste 2 åren.

an answer or not, anyhow you affects me.



kan inte ens sätta ord på vad jag känner nu,
det enda jag vet är att jag kunde ha varit betydligt
mycket gladare.

När någon närstående dör kan det kännas som en bit av en själv dör med den personen. Och vad gör man egentligen när man dör fast ändå måste leva vidare?
Man kanske klandrar andra som lever ett relativt normalt (i ditt fall felfritt) liv och man gråter så mycket att täcket i sängen blir helt blött av tårar. Man kanske bryter ihop och hulkar så mycket att man får migrän eller man kanske till och med börjar dricka för att dämpa sorgen. Men framför allt när livet är skit och man tror att ingenting kommer bli bra så måste man ändå komma ihåg att leva. Svaret på frågan hur man hanterar döden eller ett besked om en obotlig sjukdom är att man inte alls hanterar den. Det händer, och helt plötsligt raseras hela ens värld – man står i mitten av alltihopa och vet inte vad man ska göra. Det är då man bara fortsätter leva, för tiden läker faktiskt alla sår, och även om man inte tror det så måste man fortsätta kämpa. Om inte för sig själv, så för den personen man kände som dog som skulle ge vad som helst för att få fortsätta sitt liv.

ur etikfördjupningsinlämningen jag skrev o lämnade in v 43.

kanske var det inte bara bullshit jag skrev ändå..
visserligen raseras hela ens värld, men någonstans där inne står man ändå kvar på sina ben, redo att med tidens hjälp läka, lite i taget..

nu börjar våran återhämtning.

efter glädje kommer sorg och efter sorg kommer.. mörker? tomhet?

det är oftast på nätterna man börjar fundera.
jag har klarat mig så himla bra de senaste veckorna, men ibland är det så svårt att hålla alla tankar tillbaka.

bryr du dej över huvudtaget? och om du bryr dig, varför hör du aldrig av dig?
allt vi sa, var det bara tomma ord?

i could give you a million if you'd let me into your head.

make a wish and place it in your heart.
anything you want, everything you want.

do you have it? good.

now believe it can come true.
you don't know where the next miracle will come from, the next smile or when the next wish will come true.
but if you believe it's right around the corner and you open your heart and mind to the possibility of it, to the surety of it you might just get the thing you're wishing for.
the world is full of magic, you just have to believe in it.
sooo, make a wish.

do you have it? good.
now believe in it - with all your heart.

we built it up to watch it fall
like we meant nothing at all
i gave and gave the best of me
but couldn't give you what you need
you walked away, stole my life
just to find what you were looking for
but no matter how i try, i can't hate you anymore.