jag är trött på att det alltid är en som måste engagera sig för att få en relation mellan 2 personer att hålla i längden, speciellt då den andra människan är menad att vara ens vän.
vad hände med att det är bådas uppgift att ta kontakt och att sedan hålla den?

det är inte en persons förtjänst att ett bråk startar, men det kan vara en persons förtjänst att en vänskap tar slut.
eller, en vänskap förresten, flera vänskaper.
det kan vara nog så tragiskt att en vänskap försvinner med tiden, men när det känns som hela ens umgängeskrest slutar bry sig så orkar inte jag heller engagera mig.

vi väljer själva vilken sida vi står på, sidan som står tyst och inte gör något åt problemen eller sidan som bryr sig och tar hand om sina vänner.
det är upp till dig att välja.

so, which side are you on?