jag är ensam ikväll, och när man är ensam börjar man lätt fundera.
jag funderar ofta över livet, varför saker händer och varför det drabbar just vissa personer.
och jag analyserar jämt för mycket.

ikväll känner jag mig ensam.
jag saknar någon som för en gångs skull skulle göra allt för att få mig på bättre humör.
någon med en varm famn att krama.

ikväll tänker jag på min klass, min alldeles underbara klass, och mina alldeles underbara parallellklasser.
jag tänker på hur nästan varenda människa sa hejdå i tisdags när jag gick från historian, och hur det gjorde min dag. jag tänker på vad said sa på matten, "ni alla är som mina barn, är det någon borta så saknas den", jag tänker på hur glad jag kan bli av ett leende från en främmande person och hur trygg jag känner mig när filiph kramar om mig. filiph är en bra kompis. han har påverkat mig under det senaste året, och jag hoppas jag kunnat påverka honom också..
jag tänker på anna och hur glad jag blev när hon sa "det räcker att du är ditt underbara du så mår jag bättre".
jag tänker på hur mycket malin och liv betyder för mig, hur malin alltid får mig på bättre tankar när hon kommer med sina "men tänk inte så mycket" och liv när hon kommer där och tittar på mig med sina fina ögon och tigger om en kram, en kram som alltid är varm och välkomnande.
jag tänker på hanna och hur mycket hon förändrade mitt liv förra året, hur hårt det tog när hon försvann och hur otroligt mycket jag saknar henne.
amanda som alltid är snäll och söt och fin och vacker, som alltid stöttar mig och hur jag ler när hon säger "vad skulle jag göra utan dig jojjan".
men jag tänker också på alla personer som inte visade sig vara den jag trodde, och det gör mig ledsen.

ikväll saknar jag det där, när alla andra verkar ha någon.
jag vill också ha någon.


detta kan bli det mest personliga och ärligaste inlägg jag någonsin kommer skriva.
så döm mig inte efter det, ha förståelse - även om jag för det mesta är glad så kan man ha sådana här dagar också.