we live to tell
det är någon speciellt med den här tiden på året som alltid får mig att bli så sentimental. jag antar att det är att avslutningen ligger runt hörnet och istället för att se det som är bra ser jag bara det faktum att jag år för år alltid förlorar människor runt omkring mig. oavsett om det är vänner eller personer jag bara beundrar - jag förlorar alltid någon och det är en väldigt jobbig känsla. jag är väl medveten om att vi alla måste gå vidare och det är det som utvecklar oss men trots det tycker jag det är så himla tråkigt och sorgligt. helst skulle jag bara vilja behålla alla 09or det här året, men som en av de personerna jag mest beundrar sa;
"Framåt ska vi alla gå, ni har ett år kvar i vad som egentligen är friheten! Njut av det, för ni kommer bli fantastiska treor."
så ska jag lyda detta råd, för det är väl det man ska göra, lära av de bästa, ellerhur?
i höst påbörjar jag mitt sista år på gymnasiet och om ett år är det jag som tar studenten tillsammans med alla mina underbara klasskamrater som jag värdesätter så otroligt högt. innan det ska vi skapa ett år av minnesvärda saker och jag ljuger inte när jag säger att vi ska visa alla som tittar hur jävla bra vi är!
och till alla er underbara 09or som tar studenten om en och en halv vecka vill jag bara säga grattis, lycka till och tack! tack för just ni har varit där ni har varit de senaste två åren.